Analytisk pragmatism vs Pragmatisk analys

Efter år av intensiva livsuppehållande åtgärder på den här planeten så har jag ofta funnit mig i ett gränsland där det varit svårt för mig att fastställa med befintlig “GPS” om man står på sidan för Pragmatisk analys eller Analytisk pragmatism. Nu har jag kommit till insikten om att det är en viss skillnad i tidsfas som avgör. Skillnaden har säkert varit distinkt som ett relä egentligen men av nån anledning så har jag vacklat ovetande. Eller kan man befinna sig i båda världar samtidgt? Nej kanske inte. Enkelt uttryckt så betraktar jag Analytisk pragmatism som företeelsen eller förmågan kanske att analysera helheten av en mängd komponenter och med snabb brutal analys gärna tvärvetenskapligt och med pragmatisk sammanställning fastställa ett läge i ett skeende. Metoden är bra när man behöver definiera ett inte exakt men ändå någorlunda distinkt helhetsläge för att kunna fortsätta ett arbete av något slag. Pragmatisk analys å andra sidan betraktar jag som företeelsen eller förmågan att brutalt sönderdela till exempel ett redan definierat problem och analysera beståndsdelarna var för sig för att därigenom få en helt ny bild av t.ex. det tillstånd som deinierats som problem. Jag kan arbeta effektivt och målmedvetet i båda läger. Det är skillnaden i tid eller problemets mogenhet som får mig att tänka på antingen det ena eller andra sättet. Analytisk pragmatism används med fördel redan innan problemet är definierat eller fastställt av t.ex. en grupp individer. Pragmatisk analys är mycket mentalt tillfredställande metod t.ex. vid angrepp på djupt rotade problemställningar. Men växlingen går intuitivt beroende på var i arbetsfas man befinner sig. Det ena leder snabbt till ett annat när man tittar närmare på t.ex. problem.